Lars-Olof Hansson har avlidit. Han föddes i Brastad 16 september 1931.
Jag lärde känna Lars-Olof i början av 1990-talet då han hjälpte till att ordna upp Gustafsbergsstiftelsens arkiv. Jag gick då under utbildning till arkivarie efter att regementet skulle läggas ned. Det var under lågkonjunkturen då jag fick möjlighet att få hjälp av Arbetsförmedlingen. Lars-Olof hade varit konsult med egen firma i ventilationsbranschen. Då byggandet praktiskt taget hade upphört stod Lars-Olof utan jobb för första gången i sitt liv.
Hans dotter Marianne, som också blivit arbetslös, fick ett halvårs uppdrag att jobba med Gustafsbergsstiftelsens arkiv, som då låg i spillror i Skolhusets källare. Lars-Olof besökte henne då och blev intresserad av arbetet. När Mariannes uppdrag var på väg att ta slut frågade Lars-Olof om han kunde få ta över dotterns uppdrag. Och så blev det.Arkivet idag.
Arkivet utrymdes 1962 då Gustafsbergsstiftelsen hyrde ut byggnaden till Krigsmakten, som byggde om den till kylrum för batterier. När jag klev in i bilden 1991 hade avtalet med Krigsmakten sagts upp och stiftelsen ville återställa byggnaden till arkiv igen. Jag trodde nästan att det skulle vara omöjligt. Mitt i rummet stod en stor kylmaskin och väggarna var täckta med tjära och aluminiumfolie.
Det blev ett gediget arbete att sortera upp arkivhandlingarna igen. Det skulle komma att ta tre år. Här gjorde Marianne och Lars-Olof ett ovärderligt arbete och så småningom kunde handlingarna få plats i arkivet igen.
Vi pratade förstås mycket med varandra och vid ett tillfälle beklagade jag mig att det var svårt att få folk att ställa upp i hembygdsföreningens styrelsearbete. Jag var ordförande sedan starten 1984 (och är så fortfarande) och just då måste det ha varit särskilt tungt och det förstod Lars-Olof. Jag minns än idag när han då sa: "Jag kanske kan hjälpa till?".
Och så blev det. Lars-Olof blev sekreterare och har genom åren dragit ett tungt lass i styrelsearbetet fram till bara för ett par år sedan då han av åldersskäl lämnade uppdraget. Hans insats för Uddevalla Hembygdsförening kan inte övervärderas. Och så fick vi hans hustru Ingegerd "på köpet".
Och hans engagemang i hembygdsrörelsen stannade inte i Uddevalla utan han blev snabbt engagerad i Bohusläns Hembygdsförbund, bl a som kretsombud i Uddevallakretsen. Uddevalla Hembygdsförening har förlorat en trofast vän.
Vi pratade förstås mycket med varandra och vid ett tillfälle beklagade jag mig att det var svårt att få folk att ställa upp i hembygdsföreningens styrelsearbete. Jag var ordförande sedan starten 1984 (och är så fortfarande) och just då måste det ha varit särskilt tungt och det förstod Lars-Olof. Jag minns än idag när han då sa: "Jag kanske kan hjälpa till?".
Och så blev det. Lars-Olof blev sekreterare och har genom åren dragit ett tungt lass i styrelsearbetet fram till bara för ett par år sedan då han av åldersskäl lämnade uppdraget. Hans insats för Uddevalla Hembygdsförening kan inte övervärderas. Och så fick vi hans hustru Ingegerd "på köpet".
Och hans engagemang i hembygdsrörelsen stannade inte i Uddevalla utan han blev snabbt engagerad i Bohusläns Hembygdsförbund, bl a som kretsombud i Uddevallakretsen. Uddevalla Hembygdsförening har förlorat en trofast vän.
Lars-Olof avled den 17 december och efterlämnar förutom hustru Ingegerd, sönerna Lennart och Lars-Gunnar samt dottern Marianne med familjer.
Gunnar Klasson